Efter snart 45 år av trähantverk är GH Snickerier mitt uppe i en generationsväxling. Den gedigna finishen, detaljerna och helhetstänket finns i generna hos Gustav och Stefan Holmgren.
Pappa Gunnar som startade verksamheten i en källarlokal på Teg kommer in två dagar i veckan för att stötta sönerna, ibland mer och ibland mindre beroende på hur arbetstrycket ser ut.
Och senaste åren har arbetstrycket varit ganska konstant.
– Vi har jättemycket jobb och vi kan se ganska långt framåt också, de närmaste tre månaderna är till exempel fullbokade. Det har varit tre konstiga år med pandemi och krig som ställt till det men vi är snabba på att ställa om och vi har roliga projekt. Det är en bra blandning mellan utmanande specialprojekt och det som ger volym, säger Stefan.
– I år kommer det nog bli det bästa året rent omsättningsmässigt på 45 år. Jag tror vi blivit bättre på att ta betalt för det jobb som vi faktiskt lägger ner och det kan vi göra för att folk litar på att vi levererar, tillägger han.
Stefans första lönespec från familjeföretaget är från 1986 och då är han ändå född 1981.
– Vi fick följa med tidigt, på den tiden hade han verkstan bakom garaget så det var nära. Nu springer mina döttrar här.
GH Snickerier har blivit en självklar partner för många restauranger och andra offentliga lokaler runt om Västerbotten men privatmarknaden har växt och står för en stor del. Där får deras kreativitet ofta stort utrymme i samspråk med kunden.
– Jag tycker det är kul att träffa kunder, jag har snickrat mycket genom åren men får rita en hel del numera. Jag och Gustav gör konstruktionerna ihop och diskuterar oss fram. Vi har fått förtroenden att leverera ganska mycket som synts och fått genomslag och det ger ofta nya uppdrag. Gustav är duktig på att ta snygga bilder som vi visar upp på sociala medier och så hittar ju privatkunder till oss, säger Stefan.
Vi går genom snickeriet som numera ligger ute på Västerslätt i Umeå där ljudet av spånsugen hela tiden finns med som hissmusik i bakgrunden. Den gamla maskinparken har fått konkurrens av den nya, mer digitala och datadrivna.
Gustav återfinns nästan jämt längst bort vid den nya femaxlade CNC-maskinen som har tagit snickeriverksamheten till nya nivåer – i teorin skulle det gå göra en fotboll i trä och rista in något runt bollen. Gustav är den som lärt sig programmera.
Några meter därifrån sitter medarbetaren Hans och servar en planhyvel som varit med sedan början. En rejäl pjäs som underhållits i alla år. Oftast av Hans som jobbat här i 35 år.
– Vi har valt att ha kvar de gamla maskinerna för att inte tappa bort de möjligheterna när det väl behövs. Tyvärr kommer den kompetensen snart att försvinna med honom. Dagen när Hans väljer att gå i pension så kommer vi inte att kunna ersätta hans kunskaper, säger Stefan och pekar på Hans.
– Det är mycket värt att ha en sådan som Hans. Har vi något problem så lokaliserar han det – och lagar det själv.
Vi tar oss fram mellan massiva bordsskivor, inredningar till hisskorgar och vädringsluckor till nybyggda hus och medicinskåp till äldreboenden.
– Här ligger Folkets hus scengolv, det är 200 kvadrat som ska levereras i sommar.
Stefan sitter även med i styrelsen hos Träbransch Norr och har på det viset lärt känna många likasinnade företagare runt om i länet.
– Det har gett fina samarbeten och kontakter som jag värderat väldigt högt. Vi har till exempel hittat Drömtrappor i Norsjö som vi har ett samarbete med där vi gör garderobsutrymmen under trappan som de säljer in till sina kunder. Nu fick vi förtroendet att göra om deras personalmatsal som skulle levereras till deras 100-årsjubilieum. Det fick vi rita själva och det blev jäkligt snyggt, säger han.
Att kunna samarbeta öppet och transparant är något som genomsyrar medlemsföretagen i Träbransch Norr. Stefan tänker tillbaka på en episod i Norsjö när de blev visade genom Drömtrappors produktion och Stefan ställde en specifik fråga om vilket sorts lim de använde till böjda trappor.
– Det hade varit lätt att hänvisa till en yrkeshemlighet och låta det stanna där. I stället hörde jag ”följ med här” och sedan fick jag den exakta blandningen. Hur snyggt var inte det? Då kände man direkt att det klickade, säger han.
Även om det finns en konkurrenssituation mellan trä- och möbelföretagen så är det en sund konkurrens. Samarbete är limmet som håller samman nätverket i Västerbotten.
– Alla förenas under tänket att det är bättre att jobben här uppe än att de försvinner söderut eller österut, därför hjälps man åt. Det fungerar på många sätt, jag kan ringa någon och få hjälp om vi har mycket att göra – och likaså om vi har lite jobb. Alla vet också att man räknar på samma jobb men jag har aldrig upplevt sura miner, tvärtom så kan man leja ut en del i ett projekt, säger Stefan.
Västerbottens träindustri finns i alla 15 kommuner där 80 procent av företagen är under 25 anställda. Samtidigt så finns det större företag och den mixen gör mötena i Träbransch Norr särskilt givande, menar Stefan.
Styrelsemötena hålls på olika företag och här får vi se varandras olika verksamheter, får bra insyn i fabrikerna och hur människorna jobbar där.
– Det är ofta väldigt ögonöppnande, det föder tankar om hur man kan samarbeta. Det är alltid intressant att diskutera och jämföra verksamheterna – för även om vi är fem personer och Drömtrappor så många fler så har vi samma utmaningar i branschen, avslutar Stefan.